Den enda bilden jag ser i mitt huvud är du och henne mot väggen…

Du är inte den jag kommer dela resten av livet med.
 
Jag anser att kan man inte vara vänner efter ett förhållande var det lika bra att det tog slut, kan inte den ena personen ha dig i sitt liv utan en kärleksrelation är det inte värt det. En soulmate ska känna behovet av att vilja och behöva dig i sitt liv antingnen som vän eller kärleksrelation. Soulmates kan inte leva utan varandra när de väl funnit varandra. Du kanske var min, men jag var inte din. 
 
 
 

Stupid in love

 
 

 
 

Tatuering

Som jag har längtat och varit nervös inför min tatueringstid, äntligen har dagen kommit och min motivering sitter gaddad på underarmen för resten av livet! Jag är riktigt nöjd över resulatet och funderar redan på vart jag ska sätta nästa. Enligt mig gjorde det inte ont utan var mer skönt, en liten stickig massage haha!





I have a dream

I have a dream, a fantasy
To help me through reality
And my destination makes it worth the while
Pushing through the darkness still another mile
I believe in angels
Something good in everything I see
I believe in angels
When I know the time is right for me
I'll cross the stream - I have a dream


Bekräftelse

Bekräftelse, en behövlig & nödvändig sak.

Med så mycket krav, förväntningar & syner man har i dagens samhälle behöver man få bekräftelse om att man gör ett bra jobb ibland eller att man ser bra ut. En komplimang helt enkelt fast man söker den.
Trots att man vet vilka som tycker vad betyder inte det att de personerna ska tänka " jag behöver inte ge hen någon komplimang, hen vet om vad jag tycker" ibland är det bekfräftelsen hos dem närmaste vi behöver och vill ha mest. Ibland kan det bli för mycket med personer som uttrycker sökandet efter bekräftelse hela tiden men i eftertanke så är det förståeligt, en del behöver höra mer positiva saker om en själv än vad andra behöver...

.




"I'm not on drugs, I'm just in love"

Idag var det en perfekt vårdag, solen sken och värmde och jag tog på mig mina skor för att gå en långpromenad med pappa och tequila! Att se alla vårtecken på andra ställen omkring sig gör mig så glad och pigg för att det automatiskt slår en signal till hjärnan att det börjar dra sig mot varmare dagar. 
 
Jag hade inga tankar under promenaden utan för första gången lyckades jag känna att jag var i nuet och det var vad som hände där som spelade roll för mig och som tog min uppmärksamhet. Älskade familj!
 

Jag lovar att komma hem igen

När årskurs nio drog mot sitt slut och det var dags att göra gymnasievalet var det en självklarhet för mig att välja ett gymnasium utanför Vimmerby. Jag minns väl hur mamma och jag satt och skrev ner positiva/negativa saker om att flytta till Linköping eller att stanna kvar i Vimmerby. 
 
Först var det bara en tanke och en dröm att gå ett gymnasium i en annan stad men efter att ha blivit informerad och tipsad om ett gymnasium i Linköping utav en vän blev allt klart och lusten släpptes aldrig ifrån mig. När jag gjorde mitt gymnasieval hos syvn sa han till mig: Men dans finns ju i Vimmerby också?! 
Jag svarade med honom att det inte är samma sak att ha profil dans som att gå en estetlinje. 
 
När första läsåret på gymnasiumet tog fart stod jag tillsammans med mamma utanför den gula skolbyggnaden och sa: Vi åker hem, jag vill gå i Vimmerby. 
Orden kom ifrån en rädd Amanda. Rädd,nervös och osäker var jag första dagen. Jag kände INGEN som skulle gå i min klass, allt var nytt, såsom staden och personerna. När jag fick syn på två andra vimmerbytjejer blev tryggheten en aning bättre. 
 
Det tog inte lång tid innan vi fick en gemenskap i klassen och det tog inte lång tid innan jag kände att jag ÄLSKADE detta. Dans varje dag, Dans som jag så länge älskat. 
 
Sen kom den värsta nyheten, en nyhet som inte ens fanns i mina tankar. 
Under terminen i tvåan kom nyheten att skolan skulle läggas ner och att vi INTE skulle få ta studenten här. Detta tog stenhårt på mig, en del kan inte förstå att jag tog det så hårt. MEN jag flyttade till en ny stad, jag började om på nytt med vänner och miljö, jag uppoffrade min trygghet i Vimmerby för att göra något nytt och annorlunda mot vad de andra valde att göra. Och plötsligt skulle inte min trygghet, min kära skola och klasskompisar finnas kvar för mig resten av gymnasietiden. 
 
Efter jullovet bytta jag & fyra av mina klasskompisar till De Geer i norrköping. Att valet blev De geer berodde på att det är det enda dansgymnasium som låg nära. Det tog en evighet innan jag ens kände att jag trivdes här eller att jag passade in bland mina nya klasskamrater. Den enda lyckan som fanns inom mig var att jag hade tre av mina gamla klassisar med mig vid sidan. Det har varit en tuff skoltid med svåra val, för mycket nya händelser på samma gång. Nu går jag sista året och det är 87 dagar kvar på mitt sista år på De geer och det känns så JÄVLA bra. Efter allt drama och all lycka och sorg pga skoltiden vill jag bara ta på mig min mössa och klänning och skrika: JAG HAR TAGIT STUDENTEN FYFAN VAD JAG ÄR BRA! 
 
 

Kenya

 
 

Bearbetning

Jag började mitt inlägg om dag 3 för några dagar sedan men jag hann inte långt innan det blev för jobbigt för mig att tänka tillbaks på det vi upplevde då. Hela resan har varit en upplevelse av sorg och glädje. Jag trodde jag ville dela med mig av mina tankar och känslor här men jag klarar inte av det. Jag behöver bearbeta allt innan jag kan prata om det i detalj. 
 
Anledningen till att dag 3 var jobbig var för att jag kom nära personer där och jag tog upp mest intryck denna dag.

Dag 2. 7/2

Afrikas största slumområde Kibera

Idag besökte vi afrikas största slumområde Kibera. 
Jag var förberedd på det värsta men jag kände inga känslor kanske var det chocken över att människor kan leva så. Det jag i efterhand började tänka på var på hur hemskt det är att vi vill ha allt de nyaste inom den tekniska världen medans människorna här inte ens har rent vatten eller mat att stoppa i sig varje dag. 
 
Det känns frustrerande att jag hör hur barn i 10 årsåldern klagar över att de inte har en iphone 5s eller en ipad medans barnen i samma ålder här skulle göra vad som helst för en bit mat eller rent vatten. Samtidigt måste jag ha i åtanke att vi lever i två olika världar och därför har vi olika problem och önskningar. 
 
Människorna var så trevliga och spred glädje på långt håll ger mig hopp om att de har styrkan att ta sig ur detta enlände. 
 
 

Dag 1. 6/2

Vi anlände till Nairobi på morgonen och kom fram till Guest houset kl 06:00. Det kändes så fruktansvärt skönt att äntligen vara framme. Efter att vi satt oss till ro åkte vi iväg på våra första besök. Vi besökte svenska skolan och ett barnhem som heter New life home. 
 
New life home
Det känns skönt att se all glädje som befinner sig bland barnen och de arbetande. Det bevisar att det finns hopp för alla trots alla omständigheter som varit och fortfarande finns. Man blir imponerad och inspirerad av att se allt engagemang som finns bland personal och hos oss. 
 

Kenya

I onsdagskväll anlände vi till Arlanda efter att ha varit i Kenya i tre veckor på vårt livs upplevelse. 
Det har varit en otroligt lärorik resa med skratt och tårar men mest har vi nog delat glädje med människor vi stött på. Vi besökte Kenyas största slumområde Kibera och även ett annat slumområde Mathare där vi besökte ett barnhem. Vi hade fyra föreställningar om barnsrättigheter som enligt mig var det bästa med hela resan då vi har inspirerat, sänt ut ett budskap men framför allt har vi framför dansen till människor som kanske behöver hitta en hobby att förälska sig i. Vi gjorde åtminstone människor glada. Under vår resa skrev jag dagbok och de texterna kommer att framöver hamna på bloggen tillsammans med bilder. 
 
Vill ni redan nu läsa om vår resa gå in på
www.eekenya.blogg.se
www.projektkenya.blogg.se 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

På onsdag börjar det stora äventyret

På onsdag börjar vår resa mot Kenya för att försöka bidra till ett bättre liv för mindre lyckligt lottade. 
Vi har kämpat länge för att kunna göra denna resa, vi har skapat en dansföreställning, vi har letat sponsorer och vi har sålt kakor och disktrasor samt haft massa föreställningar för att samla in pengar till denna välgörenhetsresa vi snart påbörjar. Alla som åker med och deltar på denna resa har bidraget på sitt sätt och gjort att vi fått ihop denna möjlighet. 
 
Tre veckor kommer vi spendera i Kenya och under dessa veckor ska vi besöka de två största slumområdena, ett barnhem och en kvinnogrupp samt ett kvinnofängelse och även kommer vi att besöka skolor och försöka förmedla dans till barnen. Vårt uppdrag är att förmedla mänskliga rättigheter till Kenya folket. 
 
Vi ses.
 
 
 
 
 
 
 
 

En kärlek värd att kämpa för. Eller?

Jag har alltid velat ha en romantisk kille, har aldrig haft någon. Tur att jag är ung och att jag har långt kvar av livet. 
 

Kärlek, trygghet, värme, bekräftelse, omtänksamhet & svartsjuka, några av de egenskaper som uppstår när man är kär. Den värsta känslan är svarsjuka. 
 
Svartsjuka förstör och bara gör en otroligt ledsen och bekymrad. Svartsjuka behöver inte bara uppstå för att man inte litar på personen utan såklart man blir svartsjuk om någon annan klänger på ens kärlek. 
Det värsta man kan göra när man är svartsjuk är att försöka få den andra personen svartsjuk också, det är så jävla onödigt så det finns inte. Det förvärrar ju bara hela situationen och vill man ha den ena personen ska man då fan inte gå o försöka då en svartsjuk. Ibland förstår jag mig inte på människans sätt att tänka eller agera. 
 
Ibland älskar jag att vara ensam. 
 

Om

Min profilbild

Amanda

Går sista året på gymnasiet på estet inriktning dans. Drömmer om att kunna förändra världen

RSS 2.0