Förr eller senare exploderar jag

Jag sitter med rödsprängda ögon och med salt på kinderna efter de tårar som runnit nerför. Jag har gråtit, både utav lycka och sorg. Jag har fått en spark i röven och förstått, förstått att jag måste fortsätta leva, fortsätta leva mitt liv. Det gör ont, så jävla ont men jag kommer ångra mig senare i livet om jag inte trots smärtan fortsätter följa mina drömmar. Jag har fått en knutta hopp, en knutta hopp om att livet går vidare, det blir bättre! Livet blir vad JAG gör det till, så jag måste ut, ut och börja leva igen. För det är vad jag förtjänar och speciellt vad dem i min närhet förtjänar. 
 
Denna upplysning har slått mig efter att sett filmen "The fault in our stars"
Tack. ( vi fårse hur länge jag är klok )
 
 

Livet i Linköping & på lunnevad!

Livet på lunnevad och med lunnisarna!
 
Den 25/8 började det "nya" livet, livet som elev på folkhögskola och livet som danselev i ett helt år.
Kan ni tänka er? Dans varje dag i ett helt år, det känns så magiskt och så underbart att få göra det jag älskar att få spendera dagarna med det som ger mig styrka men framför allt få spendera dagarna med ett härligt gäng. 
 
Jag ser fram emot vad året på Lunnevad kommer att bjuda på och vad jag kommer lära mig under tiden. Jag hoppas att dansglädjen sitter i och att jag sedan lyckas fly landet för att fortsätta dansa men framför allt för att upptäcka vad världen och livet har att ge. 
 
 

Mina superhelger.

 
 

Livet är på min sida nu!

 
Idag vaknade jag upp det till bästa besked någonsin
:JAG HAR KOMMIT IN PÅ LUNNEVAD I LINKÖPING!!
En dröm i uppfyllelse, att få dansa varje dag och få utvecklas och bli bättre på det jag älskar att göra! 
 
 
Denna sommar har varit en jävligt bra sommar med dock för många motgångar, jag känner att jag verkligen förtjänar detta nu och hoppas att livet fortsätter att vara på min sida nu. FÖR INGET KAN PUTTA NER MIG FRÅN TOPPEN NU! JAG ÄR SÅ JÄVLA REDO FÖR DETTA!

Dränkt i mina egna känslor

Jag har så mycket jag vill skriva ner här, så mycket jag vill dela med mig till alla er som då o då besöker min blogg. Men det är så vårt att få till de rätta orden, de där orden som får er andra att förstå, de där orden som skapar känslan. 
 
Jag vill samtidigt inte beklaga mig över mitt olyckliga kärleksliv när det finns unga vackra människor som dör utav en sjukdom som de inte bett om, en sjukdom som drabbar ens liv och ens hela närvaro. En sjukdom som nyligen tagit ett ungt liv. 
 
Jag ska lära mig uppskatta livet, för en del får inte ens leva klart det. 

Lite av sommaren

 

I'm not fine at all

"Sometimes I start to wonder, was it just a lie? If what we had was real, how could you be fine?"
             Jag har förlorat. Jag har förlorat den viktigaste personen i mitt liv. 
 
Jag lyssnar på samma låt om och om igen med högsta volym, låten sätter ord på mina känslor medans jag inte kan. Jag dras till mörkret, mörka rum och mörka hörn. Mörkret är min bästa vän vid denna period. Hur ska jag kunna gå vidare när allt jag drömmar om är dig och allt du gör är att inte bry dig?

Don't stop!

Dagarna går och jag känner mig starkare, gladare och självständigare. Min kropp och själ återhämtar sig efter en tid av sorg och snart är jag hel igen! 

Åren har passerat och de tog vår kärlek

För ca fem år sedan kom en person in i mitt liv och förändrade hela min värld.
Han gav mig ett självförtroende och han gav mig den största tryggheten jag någonsin haft. 
Vi älskade varandra i vått och tort. Kom vi ifrån varandra hittade vi tillbaka till varandra för vi var soulmates. Trodde vi. 
 
Åren gick fort och kärleken tog slut. Men vi fann varandra igen efter några långsamma månader. Men den kärleken tog slut och idag är jag ensam, liten och osäker men framför allt olycklig. Han är nykär, nöjd och lycklig. 
 
Soulmates what a joke.

5SOS

 

Att bara ha varandra

Att ha levt i en lögn i flera veckor med hoppet om att det ska bli du och han för att sedan få veta att det är en annan han kommer dela livet med.  Det tar på både kropp och själ. 
 
Alla säger att man ska inte lägga energi på någon som inte lägger energi på dig och man ska inte gråta över någon som inte fäller några tårar över dig. Men det är fan inte lätt.
 
Att ha haft en person i ditt liv i flera år som du delat hela ditt liv med som sedan lämnar dig för en annan, såklart som fan att jag vill lägga energi på att gråta över det. Klart som fan att mitt hjärta gått i tusen bitar och det känns som att ingeting kommer bli bra igen. 

Slå mig hårt i ansiktet

Jag sitter i vår gröna fotölj och tittar ut genom fönstret då och då och ser hur blåsten fäster sig i trädtopparna. Jag önskar blåsten kunde fästa tag i mitt brustna hjärta och blåsa dit ett nytt. 

Ett ögonblick av lycka!

 

Saknar Kenya

 
Saknar det varma och kärleksfulla Kenya. 
De tre veckor jag fick spendera i Kenya tillsammans med min klass var så händelserika och värdefulla. 
Att få ett nytt perpektiv på världen och människor genom att besöka ett annat land med helt andra omständigheter än Sverige. Förut när man varit utomlands på semester har man inte tänkt på allt det man fick se och höra och ta del av i Kenya. Kenya var ingen semester utan en resa för oss att hjälpa andra. 

Norköpings bal

 

RSS 2.0