-

 

Jag vet inte om jag är kär eller om kroppen jävlas med mig

 

Spök

 

Det orättvisa i världen

 Igår satt jag & kollade igenom alla bilder ifrån Kenya, det drog upp massa minnen som fick mig att bli glad men samtidigt ledsen. Jag har aldrig upplevt en resa med så många intryck som man fick på denna, jag är glad över att jag åkte dit & kunde bidra med en knutta hjälp till de som hade de svårt, att jag och dåvarande klassen inspirerade människorna genom dans. Den största tanken jag fick och som tog på mig hårdast var min fundering om hur lille Paul mår idag, lever han? eller har han dött pga att han var undernärd? Jag hoppas, verkligen hoppas så hårt att du klarar av livet där borta lille älskling!♥ ( jag & paul på bilden )

 

 

00:40

"Min första kärlek var allt på samma gång. En sån man aldrig glömmer, en sån man aldrig försöker glömma, en sån som man aldrig vill glömma. En kärlek så stor och stark att den aldrig dör eller bleknar" 
 

Tänk vad olika två människor kan känna för varandra, den ena kär så hjärtat brister och den andra kär fast i en annan. Den ena som har det svårt att ta ett enda andetag utan hen nära och den andra njuter av varje andetag bredvid sin kärlek. Tänk vad kärlek kan ställa till det trots att det är något av det finaste som existerar och som går att uppleva. 
 
Något kärlek ger en är tårar, salta och våta tårar. Lycklig kärlek som olycklig kärlek båda kan bidra till att tårarna rinner ner för kinden. Jag har upplevt glädjetårar och sorgtårar som nog de flesta har gjort. 
 
Det här med att gå vidare ifrån sin kärlek har aldrig varit lätt, iallafall inte för mig. Därför är det extra tufft att se andra gå vidare utan vidare problem. Men alla är vi olika och alla läker vi olika snabbt. Jag verkar vara en sån som läker väldigt sakta. 
 
Men kärlek innebär ju trots allt inte bara "intima förhållanden", kärlek finns överallt. Vänner, familj,hobbies, musik mm. Jag har inte det där "intima förhållandet" men jag är omringad utav den kärlek som mina fantastiska vänner ger mig, som min älskade familj ger mig och som det jag gillar att göra ger mig kärlek på sitt sätt. 
 
Det är så lätt att fastna, fastna så man inte ser vad som finns kvar. Det finns rakt framför ögonen men man ser det inte för man har fastnat vid en person som man har svårt att låta gå. Jag har börjat se men jag har sett länge men nu börjar jag förstå. och det är ett väldigt stort steg. 

En annan väg i livet än den man tänkt sig.

 
I måndags valde jag en annan väg i livets riktning än den det var tänkt från början. 
Man ska aldrig göra något som man mår dåligt utav men ibland kanske man måste bita ihop ändå, men jag har bitit ihop färdigt. Idag är jag avslappnad, för jag behöver inte bita ihop längre. Jag gjorde ett val, ett val som chokade en del eftersom jag avbröt ett steg närmare min dröm. Men det betyder inte att jag ger upp drömmen. Men just nu finns det viktigare saker för mig än att följa någon dröm som finns. Det kommer flera och det finns absolut flera möjligheter. Jag är bara 19år, hela livet väntar!

Höst

Jag älskar hösten!
 
Hösten har en sådan frisk luft och omgivningen blir så vacker och mysig. Jag känner mig ny och blir pigg utav denna härliga årstid! Färgerna, de mysiga kläderna och alla ljus som börjar tändas! Hösten är absolut min favorit årstid!
 
 
 

Sista natten

Idag spenderar jag min sista natt i min första lägenhet som jag haft i tre år. Här började mitt nya liv och här började min utveckling som människa. Känns tungt och sorgset att sitta i min tomma etta efter att ha suttit i den inredd i tre år. Sist den var tom hade vi precis målat om och satt på golvet och käka pizza. 
 
Imorgon flyttar jag in till tre fina klasskompisar i en femma.
 
Hejdå och tack för dessa tre år malmslätt. 

.


Lovekiller

 

?

Vad gör man när den andra hälften av dig själv försvinner och hur ska man hålla sig på toppen när det var den andra hälften som lyfte upp en? 
 
Smärtan, sorgen och saknaden inte utav honom, utan utav den tryggheten, kärleken och ödmjukheten han gav mig. 
 
Jag var inte rätt för honom, men han var helt klart den rätta för mig!

-

 

“In a world filled with hate, we must still dare to hope. In a world filled with anger, we must still dare to comfort. In a world filled with despair, we must still dare to dream. And in a world filled with distrust, we must still dare to believe.” – Michael Jackson

 

 

 


Förr eller senare exploderar jag

Jag sitter med rödsprängda ögon och med salt på kinderna efter de tårar som runnit nerför. Jag har gråtit, både utav lycka och sorg. Jag har fått en spark i röven och förstått, förstått att jag måste fortsätta leva, fortsätta leva mitt liv. Det gör ont, så jävla ont men jag kommer ångra mig senare i livet om jag inte trots smärtan fortsätter följa mina drömmar. Jag har fått en knutta hopp, en knutta hopp om att livet går vidare, det blir bättre! Livet blir vad JAG gör det till, så jag måste ut, ut och börja leva igen. För det är vad jag förtjänar och speciellt vad dem i min närhet förtjänar. 
 
Denna upplysning har slått mig efter att sett filmen "The fault in our stars"
Tack. ( vi fårse hur länge jag är klok )
 
 

Livet i Linköping & på lunnevad!

Livet på lunnevad och med lunnisarna!
 
Den 25/8 började det "nya" livet, livet som elev på folkhögskola och livet som danselev i ett helt år.
Kan ni tänka er? Dans varje dag i ett helt år, det känns så magiskt och så underbart att få göra det jag älskar att få spendera dagarna med det som ger mig styrka men framför allt få spendera dagarna med ett härligt gäng. 
 
Jag ser fram emot vad året på Lunnevad kommer att bjuda på och vad jag kommer lära mig under tiden. Jag hoppas att dansglädjen sitter i och att jag sedan lyckas fly landet för att fortsätta dansa men framför allt för att upptäcka vad världen och livet har att ge. 
 
 

Mina superhelger.

 
 

RSS 2.0