En annan väg i livet än den man tänkt sig.

 
I måndags valde jag en annan väg i livets riktning än den det var tänkt från början. 
Man ska aldrig göra något som man mår dåligt utav men ibland kanske man måste bita ihop ändå, men jag har bitit ihop färdigt. Idag är jag avslappnad, för jag behöver inte bita ihop längre. Jag gjorde ett val, ett val som chokade en del eftersom jag avbröt ett steg närmare min dröm. Men det betyder inte att jag ger upp drömmen. Men just nu finns det viktigare saker för mig än att följa någon dröm som finns. Det kommer flera och det finns absolut flera möjligheter. Jag är bara 19år, hela livet väntar!

Höst

Jag älskar hösten!
 
Hösten har en sådan frisk luft och omgivningen blir så vacker och mysig. Jag känner mig ny och blir pigg utav denna härliga årstid! Färgerna, de mysiga kläderna och alla ljus som börjar tändas! Hösten är absolut min favorit årstid!
 
 
 

Sista natten

Idag spenderar jag min sista natt i min första lägenhet som jag haft i tre år. Här började mitt nya liv och här började min utveckling som människa. Känns tungt och sorgset att sitta i min tomma etta efter att ha suttit i den inredd i tre år. Sist den var tom hade vi precis målat om och satt på golvet och käka pizza. 
 
Imorgon flyttar jag in till tre fina klasskompisar i en femma.
 
Hejdå och tack för dessa tre år malmslätt. 

.


Lovekiller

 

?

Vad gör man när den andra hälften av dig själv försvinner och hur ska man hålla sig på toppen när det var den andra hälften som lyfte upp en? 
 
Smärtan, sorgen och saknaden inte utav honom, utan utav den tryggheten, kärleken och ödmjukheten han gav mig. 
 
Jag var inte rätt för honom, men han var helt klart den rätta för mig!

-

 

“In a world filled with hate, we must still dare to hope. In a world filled with anger, we must still dare to comfort. In a world filled with despair, we must still dare to dream. And in a world filled with distrust, we must still dare to believe.” – Michael Jackson

 

 

 


Förr eller senare exploderar jag

Jag sitter med rödsprängda ögon och med salt på kinderna efter de tårar som runnit nerför. Jag har gråtit, både utav lycka och sorg. Jag har fått en spark i röven och förstått, förstått att jag måste fortsätta leva, fortsätta leva mitt liv. Det gör ont, så jävla ont men jag kommer ångra mig senare i livet om jag inte trots smärtan fortsätter följa mina drömmar. Jag har fått en knutta hopp, en knutta hopp om att livet går vidare, det blir bättre! Livet blir vad JAG gör det till, så jag måste ut, ut och börja leva igen. För det är vad jag förtjänar och speciellt vad dem i min närhet förtjänar. 
 
Denna upplysning har slått mig efter att sett filmen "The fault in our stars"
Tack. ( vi fårse hur länge jag är klok )
 
 

Livet i Linköping & på lunnevad!

Livet på lunnevad och med lunnisarna!
 
Den 25/8 började det "nya" livet, livet som elev på folkhögskola och livet som danselev i ett helt år.
Kan ni tänka er? Dans varje dag i ett helt år, det känns så magiskt och så underbart att få göra det jag älskar att få spendera dagarna med det som ger mig styrka men framför allt få spendera dagarna med ett härligt gäng. 
 
Jag ser fram emot vad året på Lunnevad kommer att bjuda på och vad jag kommer lära mig under tiden. Jag hoppas att dansglädjen sitter i och att jag sedan lyckas fly landet för att fortsätta dansa men framför allt för att upptäcka vad världen och livet har att ge. 
 
 

Mina superhelger.

 
 

Livet är på min sida nu!

 
Idag vaknade jag upp det till bästa besked någonsin
:JAG HAR KOMMIT IN PÅ LUNNEVAD I LINKÖPING!!
En dröm i uppfyllelse, att få dansa varje dag och få utvecklas och bli bättre på det jag älskar att göra! 
 
 
Denna sommar har varit en jävligt bra sommar med dock för många motgångar, jag känner att jag verkligen förtjänar detta nu och hoppas att livet fortsätter att vara på min sida nu. FÖR INGET KAN PUTTA NER MIG FRÅN TOPPEN NU! JAG ÄR SÅ JÄVLA REDO FÖR DETTA!

Dränkt i mina egna känslor

Jag har så mycket jag vill skriva ner här, så mycket jag vill dela med mig till alla er som då o då besöker min blogg. Men det är så vårt att få till de rätta orden, de där orden som får er andra att förstå, de där orden som skapar känslan. 
 
Jag vill samtidigt inte beklaga mig över mitt olyckliga kärleksliv när det finns unga vackra människor som dör utav en sjukdom som de inte bett om, en sjukdom som drabbar ens liv och ens hela närvaro. En sjukdom som nyligen tagit ett ungt liv. 
 
Jag ska lära mig uppskatta livet, för en del får inte ens leva klart det. 

Lite av sommaren

 

I'm not fine at all

"Sometimes I start to wonder, was it just a lie? If what we had was real, how could you be fine?"
             Jag har förlorat. Jag har förlorat den viktigaste personen i mitt liv. 
 
Jag lyssnar på samma låt om och om igen med högsta volym, låten sätter ord på mina känslor medans jag inte kan. Jag dras till mörkret, mörka rum och mörka hörn. Mörkret är min bästa vän vid denna period. Hur ska jag kunna gå vidare när allt jag drömmar om är dig och allt du gör är att inte bry dig?

Don't stop!

Dagarna går och jag känner mig starkare, gladare och självständigare. Min kropp och själ återhämtar sig efter en tid av sorg och snart är jag hel igen! 

RSS 2.0